Gammal kärlek rostar aldrig...

Vi letar ständigt efter gamla grejer till huset. Och hittar man inte det man letar efter får men efterlysa och då är det mycket bra att vara prenumerant på Skaraborgsbygdens tidning som kommer i lådan varje fredag! Annonsdelen där är svårslagen, och de flesta prenumeranter är (fördomsgissning) lantisar. Som vi! Och på gårdar finns det mycket gamla grejer... Vi annonserar således där när vi behöver något, t.ex. innerdörrar med fem speglar eller en glasveranda, typ. Och vi har nästan alltid fått napp! Man får dock räkna med att det man köpt inte alltid stämmer med beskrivningen, som de två innerdörrar vi köpte förra helgen i Floby (man får ju dessutom se så många byar och samhällen och skogar och landsvägar man aldrig tidigare sett) som enligt säljaren skulle vara de mått vi eftersökt men som när vi mätte var några cm större.
Så i veckan har Conny sågat bort några cm runt om dörrarna och tillverkat nya karmar. Problemet som uppstod när han sågat bort endel var att låskistan inte fick plats längre så Conny fick såga ut en fyrkant där den ska sitta och sen sätta in en ny träbit med större djup. Sen återstod bara arbetet med att mejsla ur plats åt gångjärnen, som ni ser på bilderna nedan.

Vi får mycket fin hjälp av våra föräldrar som lägger mycket av sin värdefulla tid hos oss och det är vi glada och tacksamma för!! I hallen har Siv målat smyger och karm som sitter runt de gamla fönstren och pardörrarna som jag visat tidigare i bloggen. Nu är det färdigmålat, grundat och sen målat tre lager med Ottossons linoljefärg vit bruten med grön umbra. Tanken är att alla foder, smyger och panel ska ha samma färg. Att måla med linoljefärg är något nytt för alla som har målat här i Jonsgården och iallafall jag har både Wow:at och svurit över färgen. Ibland är den en jävla skitfärg och ibland alldeles alldeles underbar...